Kritik mot PRSP-artikelsammanfattning
Sammanfattning av artikeln Poverty Reduction Strategy Papers: Now Who calls the Shots? av Alastair Fraser.
PRSP: dokument som krävs av IMF och Världsbanken innan en stat kan få skuldlättnader, vilket gäller för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC).
IFI: internationella finsiella institutioner tex. IMF och Världsbanken
NGO: frivilligorganisationer
SAP: strukturanpassningsprogram
Fraser anser att PRSPs kan uppfattas som en teknologi för social kontroll, som syftar till att forma det inhemska politiska utrymmet, främst i afrikanska stater. SAP ersattes 1999 av PRSP, då meningen var att PRSP skulle främja de låntagande staternas egenansvar, då de själva ska kunna skriva villkoren för att få skuldlättnader. Villkoren är oavsett lån, baserade på att förändra låntagande staters inhemska politik och ekonomi, till att vara mer liksinnat det liberala marknadssättet som bland annat IFIs förespråkar. Med andra ord leder detta till att IFIs, men även bilaterala givare samt NGO:s försöker omforma afrikanska stater och samhällen i sin egen självbild och därmed trygga en stabil konsensus för liberala system av ekonomisk och politisk ledning, och legitimera den alltmer påträngande övervakningen av afrikanska politiska gemenskaper. IFIs, bilaterala givare samt NGO:s försöker omforma låntagande stater på liknande sätt, bara mer eller mindre medvetet, enligt Fraser.
Ifall IMF och Världsbanken avvisar en regerings PRS, skulle isåfall den regeringen förlora tillgång till handelskrediter, bistånd och finans, samt skuldlättnader. Detta skulle medföra att den inhemska ekonomin skulle kollapsa.
Slutligen, med egna reflektioner, som eventuellt nämnts i artikeln, är frågan om det är så att "one size fits all?" Ska man tvinga de afrikanska staterna att implemetera de liberala marknadsvärderingar IFIs står för? Finns det andra alternativ till PRSP eller är detta den enda möjliga lösningen?
Bild som förklarar dilemmat med en avvisning av en regerings PRS
PRSP: dokument som krävs av IMF och Världsbanken innan en stat kan få skuldlättnader, vilket gäller för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC).
IFI: internationella finsiella institutioner tex. IMF och Världsbanken
NGO: frivilligorganisationer
SAP: strukturanpassningsprogram
Fraser anser att PRSPs kan uppfattas som en teknologi för social kontroll, som syftar till att forma det inhemska politiska utrymmet, främst i afrikanska stater. SAP ersattes 1999 av PRSP, då meningen var att PRSP skulle främja de låntagande staternas egenansvar, då de själva ska kunna skriva villkoren för att få skuldlättnader. Villkoren är oavsett lån, baserade på att förändra låntagande staters inhemska politik och ekonomi, till att vara mer liksinnat det liberala marknadssättet som bland annat IFIs förespråkar. Med andra ord leder detta till att IFIs, men även bilaterala givare samt NGO:s försöker omforma afrikanska stater och samhällen i sin egen självbild och därmed trygga en stabil konsensus för liberala system av ekonomisk och politisk ledning, och legitimera den alltmer påträngande övervakningen av afrikanska politiska gemenskaper. IFIs, bilaterala givare samt NGO:s försöker omforma låntagande stater på liknande sätt, bara mer eller mindre medvetet, enligt Fraser.
Ifall IMF och Världsbanken avvisar en regerings PRS, skulle isåfall den regeringen förlora tillgång till handelskrediter, bistånd och finans, samt skuldlättnader. Detta skulle medföra att den inhemska ekonomin skulle kollapsa.
Slutligen, med egna reflektioner, som eventuellt nämnts i artikeln, är frågan om det är så att "one size fits all?" Ska man tvinga de afrikanska staterna att implemetera de liberala marknadsvärderingar IFIs står för? Finns det andra alternativ till PRSP eller är detta den enda möjliga lösningen?
Bild som förklarar dilemmat med en avvisning av en regerings PRS
